Minnesord Åke Axelsson

Inredningsarkitekten och möbelformgivaren Åke Axelsson har gått bort, 94 år gammal. Han avled stilla den 7:e maj 2026.

Den här tiden av året var Åkes favorit. Han var uppfylld av naturens blomstring, den gula Forsythia-busken intill huset i Engarn, körsbärsträdet vid verkstaden och potatisen som måste sättas, en symbolhandling varje år för att hålla kontakten med jorden och ursprunget, det som var grunden i Åkes gärning. ”Det sitter i handen”, sade han. Att kunna skissa direkt i trä och bygga möbler var avgörande för hans långa, omfattande verksamhet som gjorde honom till en nestor i inrednings- och möbelkretsar. Handen som bygger, ögat som ser helheterna och kroppen som testar. Att sitta i en av Åkes stolar är alltid skönt. Han har byggt och ritat omkring 200 modeller, flera av dem är moderna klassiker: Vaxholmaren, Light & Easy, Akustik, Anselm, Linnea, Ararat, Gästis, Wood, de flesta formgivna för det familjeägda möbelföretaget Gärsnäs.

Ägnar någon sig på allvar åt moderna funktionella möbler är Åke Axelssons formgivning oundviklig.

Han var verksam under åtta decennier, från sent femtiotal till 2020-talet med offentliga inredningsprojekt och möbelformgivning. Den omfattande yrkesinsatsen gjorde honom till en av landets mest erkända, anlitade, långvariga och prisbelönta inredningsarkitekter och möbelskapare. Hans möbler finns idag inom hela spännvidden av samhället: hans fåtöljer i FN-högkvarterets ECOSOC-sal i New York, ett jubileumsrum på kungliga slottet och möblemang i mängder av bibliotek, skolor, kyrkor, akademier, museer, konsertlokaler, konsthallar, restauranger och caféer. Åke finns överallt.

”Stols-Åke”, ”Åke med stolarna”. Han skakade av sig etiketterna, ”Jag vill absolut inte vara designer av stolar” och betonade att möblerna alltid skulle ingå som en del i en helhet. Hans intresse var inte spektakulär design, utan de vardagsnära behoven. Möblerna var inte bara kända utan också välanvända i folkdjupet och älskade med en särskild värme. ”Javisst, en Åke-stol”, kunde någon säga och där blev det tydligt hur kvalitet och design på djupet skulle kännas.

Många av oss har suttit på Åkes möbler, kanske utan att känna igen dem, bara upplevt att komforten är god, helt enkelt sköna stolar och fåtöljer. Han kallade sig funktionalist, men i ordets rätta bemärkelse, inte en stil, utan funktion för ett bättre liv. Men det finns något mera än brukbarhet i hans möbler. Åke hade ett elegant sväng (han var en bra dansör!), en konstnärlig axelssonsk dialekt där han med finess smög in citat och historiska anspelningar från sina föregångare, tidlösa kvaliteter och de klokaste sätten att bearbeta trä. Inspiration kunde komma såväl från snickarkonst i tusentals år gamla grekiska stolar eller egyptiska pallar, liksom modernistiska formlösningar. Allt siktande på bra, resurssnåla, hållbara möbler.

Åke Axelssons fokus låg på det offentliga rummet, på de miljöer där vi människor möts och samverkar. Han började arbeta i uppbyggnaden av folkhemmet. ”Min generation hade tur. Vi hamnade i en guldålder”, sade han. Många arbetade i det stora samhällsbygget, men få namn omges av sådan respekt och kärlek som Åke Axelssons. Han blev demokratins inredare, såg med kunnig och entusiastisk blick på den offentliga miljöns rum där de mänskliga mötena står i centrum. Hans möbler skulle stödja oss i umgänge och arbete, finnas där, men lågmält och effektivt.

Åke Axelssons ursprung lärde honom grunderna.

Uppväxt med sju syskon på ett hemman i Skillingsmåla i Småland fick han självhushållets regler i ryggraden. Potatisen måste i jorden, det handlade om överlevnad. Skulle ett hus byggas fick träd fällas i skogen och köras hem. ”Allt sitter i händerna”, brukade han säga. Det är typiskt Åke och ovanligt i arkitektvärlden med en inredningsarkitekt som också var möbelsnickare. Han byggde själv det han behövde, formade  möblerna efter hur de skulle fungera i sina miljöer. Verkstad och bostad låg sedan tidigt 1980-tal i Engarn utanför Vaxholm, där han levde och verkade, byggde och ritade. Åke arbetade i den analoga världen. Mobil, solceller och hybridbil, men ingen dator. Han kunde rita svindlande ritningar med blyerts på papper.

Att Åke Axelsson hade något extra i nyporna upptäcktes upptäcktes redan i folkskolan. Begåvningar från skogslandet lyftes fram. Han sändes på lokala snickarkurser och som 15-åring till möbelsnickarskola i Visby 1947-51. Han utbildades sedan under Carl-Axel Acking på Konstfacks linje för inredningsarkitektur, 1952-57, ”en ny värld öppnades för mig.”

Brådmogen hamnade Åke i ytterligheter, först den Bauhuas-inspirerade inredningen av nya Konstfackskolan vid Gärdet i tidigt 1960-tal, för att sedan arbeta under Peter Celsing med Operakällarens lyxmiljöer. Åke startade ett kontor, vann en tävling om en stol i rödbok, den nu klassiska S 217, som serietillverkades av Gärsnäs i 55 år. Det är hållbar design. Stolen finns sedan förra året som bronsskulptur i Engarn.

I slutet av sextiotalet tröttnade Åke på att leda sitt snabbväxande kontor, hoppade av och startade snickeri i Vaxholms stadshotell, en aning romantiskt ville han sälja möbler över disk. Han fick dock lov att fortsätta med inredningsarkitekturen, först hos Peter Celsing med Riksdagshuset och Filmhuset och sedan andra stora uppdrag.

Under sjuttiotalet var Åke lärare i möbelformgivning och inredning på Konstfack där hans formsyn nådde nya elevkullar som i sin tur spred de axelssonska insikterna vidare. Ett av de verk han själv värdesatte högst är inredningen av Riksdagsbiblioteket i Gamla stan (1992-96), en totalmiljö där den svenska demokratins historia finns tillgänglig. I Karlskrona finns Läsesällskapets bibliotek (1990-93) en förtätad atmosfär kring ett unikt 1800-talsbibliotek som nyligen, efter protester, räddades undan förintelse. Värmlands museums bibliotek i Karlstad är en sentida Axelsson-miljö (2015-19)

På senare år visades Åke Axelssons verk retrospektivt, främst i möbelmästarlandet Danmark, som välkomnade honom i utställningen Velkommen Hjem, Åke, på Galleri A. Petersen i Köpenhamn 2020-2021. Han ställde ut på Stockholms Auktionsverk 2021, samt på Sven-Harrys Konstmuseum med Talking to Åke (2022), ett samspråk med yngre formgivare.

Åke Axelsson talade ofta om något annat än stil och estetik. ”Vi har ett ansvar för framtiden, det är inte bara att göra krumelurer och figurer.” En insikt som nu får tas vidare till design-Sveriges framtid. Åke finns alltid där som ett gott exempel och ett klokt och drivet designföredöme.

För mera information se Gärsnäs hemsida, Åke Axelssons Instagram, samt böckerna Åke Axelsson – Den tidlösa formen (Carlsson 2019) och Rum för oss alla – miljöer och mötesplatser 1957-2024 (Carlsson, 2024)

Text: Petter Eklund